Hör du fåglarnas fröjd?
Se nu blommar ju din strand!
Kom innan sommarn är slut. Lilla Pappa.
Att kunna uppfatta att en regndroppe som faller mot golvet på uteplatsen i Vernazza är lik pärlan som sitter i örsnibben på den sovande kvinnan därinnanför i rummet.

Det är stort, tycker jag.

Det där behövs nu. Vi behöver bli uppmärksamma på vår omedelbara omgivning.
Vi behöver fråga vart fjärilarna har tagit vägen.
Vi behöver lyssna på fåglarna.
Vi behöver lyssna på Änglamark och förstå att den börjar bli ett rekviem över nåt som håller på att gå åt helvete. Vi måste börja titta upp från skärmen och se oss omkring.

Taube tillhör alla, Taube har uppgått i ett kulturarv som är svenskt, argentinskt, italienskt och medeltida. Och modernt. Taube har uppgått i den natur han älskade. Som vi alla en dag ska göra, förr eller senare. Tills dess kan vi besjunga naturen, hylla den. Och inse att naturen är den gren vi sitter på, som vi håller på att såga av.

Jag kommer att turnera med lite Taubelåtar. Tillsammans med Sveriges jazzelit. Elit är ett jävligt fånigt ord, men jag säjer det för att jag vill att ni kommer och kollar. Hursomhelst är mina medmusiker världsbäst: Martin Hederos på piano och Dan Berglund på kontrabas.